Batik kom från Egypten. Det var linnetyg som hade doppats i vax. Denna typ av batik användes för att vira mumier i och mönstren på tyget gjorde med hjälp av stylus. I andra världsdelar användes tekniken i Kina år 618 till 907 efter Kristus. I Indien och Japan användes tekniken under samma tidsperiod. Dock tros 
det att tekniken härstammade från Yorubafolket i Nigeria. Tekniken ska ha använts av andra västafrikanska stammar men istället för vax användes maniok eller risstärkelse. Lera ska också ha använts istället för bivax. Tekniken användes för att färga tyg och ge ett särskilt mönster beroende på vilken stam man tillhörde, ungefär som de olika klanerna i Skottland som hade olika mönster på sina kiltar. Varje stam hade och har fortfarande unika mönster för att visa vilket stam man kommer från. Stamchefen eller kungar hade oftast också egna mönster och färger.
Batik som har funnits i många kulturer under en lång tid anses vara mest utvecklat i Indonesien där det idag gynna tygindustrin i landet. Tekniken för att göra miljövänliga färger och traditionella batiktekniker gör Indonesiens batiktyg till något unikt. Batik hör till en del av Indonesiens kultur och ursprungligen hade landets regioner olika batikstilar. En av stilarna är en teknik där en behållare med hett vax används. Med behållaren gör man mönster som sedan vid färgning av tyget blir mönstren som blir tydligare. Tekniken gör att man har en större kontroll av hur resultatet blir. Det skiljer från tekniken när man knyter snören eller trådar runt tyget innan man färger den. Processen av att göra batik med en behållare med varm vax tar dock längre tid.