I samband med 60-talets förändringar i populärkulturen blev modelljobbet större. Modeindustrin som innan inte var särskilt etab
lerad började få en större publik som innebar att de behövde göra den mer tilltalande. Det betydde att behovet av ett ansikte utåt ökade och av denna anledning började modeföretag anställa modeller. Modellerna skulle vara ett ansikte utåt och marknadsföra. De skulle försöka locka en ny publik som var mer varierad. Den största publiken var det yngre generationen som hade ett stort intresse för mode. Den yngre generationen skapade trender som modeindustrin följde för att öka försäljning. Exempel på en sådan trend var starka färger, batik och tie-dye.
Modeindustrin som följde trenden marknadsförde sina plagg med modeller som Jean Shrimpton som anses vara en av världens första modeller. Hon representerade den ideologiska 60-talskvinnan som var ung, aktiv och ekonomisk självständig. Detta var ett feminint ideal för unga tjejer som kallades The Single Girl. Ideologin var att uppmuntra unga kvinnor att våga vara självständiga, göra det de ville och inte låta sig påverkas av den mansdominerade världen. Det var också en rörelse som modeindustrin gynnades av eftersom det uppmuntrade till att känna sig vacker i alla tider och klä sig snyggt. Att vara aktiv inneb
ar att man skulle vara med och bidra i samhället genom att till exempel jobba. Jean Shrimpton framförde ideologin på ett effektivt sätt eftersom hon var en idol för många i den yngre gener
ationen av kvinnor. Hon hade ett stort inflytande på unga kvinnor och av denna anledning var hon också en bra representant.
Rörelsen “The Singel Girl” var också normbrytande på många sätt eftersom unga tjejer innan 60-talet inte uppmuntrades till att vara självständiga.